förra veckan
Började i Piteå med Madelene och slutade i Kalix med Victor.
Piteå:
Vissa bilder är dåliga, vilket beror på att Madde inte hann skicka bilder till mig så printade några från hennes blogg.
Kalix:
mys med mitt ♥
-
på skeppet
Imorgon är dagen med stort D. Jag ska stämpla mig för resten av livet. Jag måste medge att jag är lite nervös. Men men, jag har ju med mig Madde som kan ge mig en hand att klämma sönder under tiden.
Senare på kvällen imån far hon vidare ner till Härnösand. Det suuuger. Men sen på fredag åker jag upp till Kalix och spenderar helgen med my love i hans stuga. Fett naaas.
Nu går min tid på datorn ut.
puss
Tuff tuff tåg
pop pop pop
Norberg söööög på att poppa popcorn. Resultatet ↑
Madde var lika duktig och brände andra påsen popcorn.
Mamma (Noris) popcorn.
my tattoo
På onsdag ska jag till Töre och tatuera mig. Har äntligen bestämt mig om vad jag ska göra. Det blir en foot tattoo med texten "this too shall pass". Det är ett engelskt ordspråk som betyder att både dåliga och bra tider bara är tillfälliga.
Den ska alltså påminna mig om att mina dåliga stunder och perioder kommer gå över. Och även att alla bra stunder och perioder också kommer göra det så jag ska påminnas om att uppskatta dem och se värdet i dem medans jag har dem. Eller det behöver inte bara vara stunder och perioder utan även vänner och så. Jag ska påminnas om att hålla mig stark och inte ge upp och även att vara lite mer optimisktsk och uppskatta det jag har. För det behövs.
Det kommer bli ungefär såhär.
i fredags
Vi träffade Anton (gammal klasskompis som bor i Luleå nu) och Jocke (klasskamrat, eller f.d). Kul att träffa Anton för det var ett bra tag sen, och han verkade väldigt entusiastisk över att jag skulle flytta ner dit.
Kvällen fortsatte hos Felix där vi slog på en film. Dock var Victor väldigt trött så jag och han gick hem till honom och sov.
avslutningen
På kvällen var jag på inte det bästa humöret. For iaf och träffade tjejerna en sväng. Sen när dom skulle vidare på party orkade jag inte följa, hade verkligen inte lust. Så for till Felix bror Simon och var där ett tag. Sen gick jag och Victor till mig.
balen - i bilder
lite sent, men bättre än aldrig.
min torsdag
Efter stan gick jag och Elin till Evelina och väntade medans hon gjorde sig klar. Sen gick vi 3 ner till strandcaféet. Dock tog dom inte kort där så vi hade inte pengar så blev bara en dricka var. Sen hade Victor och dom spelat klart så då satt vi där runt ett bord och c-hillade. Sen kom även Madde och gjorde oss sällskap.
Efter strandcaféet for jag och Victor hem till mig. Han låg och sov i vardagsrummet och jag satt och kollade på lägenheter tills vi skulle fara på en husvisning med mamma. Därefter blev det att fara hem och göra sig i ordning för att fara upp till malmberget och kika fotboll.
Och efter fotbollen så for jag, Madde, Elin, Tash, Amanda, Victor, Victor och Felix upp till toppstugan och åt våfflor.
That's it!
Och nu ska jag göra mig i ordning för att fara ut och leka med folk.
puss
friday morning
Igår for jag, Madde, Elin, Amanda, Tash, Victor, Victor och Felix upp på toppstugan och åt våfflor. Så bilder från det kommer senare.
Har inget vettigt att skriva så ska ta och göra mig redo för att bege mig hem.
Som svar på det lilla meddelandet som Victor lämnat på datorn innan han for till jobbet.
AND I LOVE YOU
life can be hard against us
gårdagen
Detta följde med mig hem:
Vi kom hem nångång innan 11. Kvällen fortsatte med att Madde och Isabelle kom till mig. Vi var här och busa innan vi började bege oss mot Evelina där hon, Carro och Ida var.
sommarlov
Första dagen på sommarlovet, början på ett nytt kapitel, slutet på ett annat.
Det känns inte alls som sommarlov, det känns inte ens som sommar. Så sjukt mycket man längtat efter gårdagen, avslutningen, så sjukt mycket man fruktat den. Att skiljas ifrån underbara människor, tappa tryggheten som funnits hos en genom åren.
Jag trodde jag skulle gråta floder igår, det blev långt ifrån det. Jag tror inte jag riktigt fattat det än, att allt är slut nu. Att det inte kommer vara som vanligt till hösten. Att man inte kommer möta alla i klassrummet sen den 23e igen. Jag har nog inte insett det än. Jag trodde jag skulle dö av gråt igår, men det var innan jag kom till blåforell för väl där var det som inget alls. Vi lyssnade, vi sjöng, fick betyg och sa hejdå. Nån enstaka tår kom då jag kramade Isac och Amanda. Men det var allt.
Och gårdagskvällen, avslutningskvällen som man SKA fira. Hade jag inte alls lust att fira, allt kändes jobbigt och jag var inte på rätt humör. Varför vet jag inte.
Nåväl, är på konstigt humör som jag inte riktigt vet hur jag ska förklara. Ska iaf ta och hoppa i duschen nu innan jag ska bege mig iväg med Madelene.
bilder från balen och avslutningen kommer senare idag.
torsdag - bal
puss
torsdag
Madde färgade håret igår. Resultatet ↑
onsdag
Att inte få träffa alla varje dag, skratta tillsammans, skrika åt varandra och bara känna sig trygg i sällskapet. För det gör man verkligen, känner sig trygg med alla. Det känns som om vi är en enda stor familj helt ärligt. Samtidigt som man kan störa sig så innerligt på någon av dom så är dom som ändå där och man älskar dom fastän man vill skjuta saten för tillfället.
Jag kommer till och med sakna skolan. Alla våra tävlingar ner för trapporna, våran köping klass som aldrig kan hålla käften, alla skratt vi delat och alla våra dampiga stunder som blivit väldigt många på senaste tiden. Jag kommer sakna att kliva upp på morgonen och mötas av den där tryggheten man känner.
Den tanken kommer göra mig väldigt känslosam på fredag och jag känner att smink kommer vara väldigt onödigt med tanke på att det bara kommer rinna ner för kinderna.
Man känner varandra så väl. Jag tror inte det kommer bli samma sak med våra nya klasser. För jag älskar sammanhållningen vi har och all närhet vi vågar ge varandra. Det var till stor del därför jag bytte klass, på grund av sammanhållningen och jag tycker att den bara har blivit bättre och bättre. Det finns inte samma uppdelning mellan tjejer och killar som jag var van vid förut.
Men helt ärligt känns det inte ens som att jag gått i någon annan klass. Folk i min nuvarande klass har sagt detsamma.
Jag är jävligt tacksam över den här tiden, de här åren vi haft tillsammans. Och ett extra tack till Isabelle, Emma, Mattias, Isac, Per, Niklas och Pontus för att ni gjort min vardag i skolan lite mindre grå.
Jag har lite svårt att förstå att det är slut, jag har inte insett det än. Känslorna har inte hunnit ifatt mig än.
På kvällen begav jag mig ner på stan med Victor och Victor för att lyssna när Ida och Felicia skulle spela.
Nu är jag hos Victor och vi ska kika film.
pussN
tisdag - slutet är nära
this too shall pass
Men nu känner jag att det försvinner och jag börjar gå tillbaka till mitt känslokalla jag. När jag tjaffsar med någon vill jag bara skratta för att det är löjligt och jag bryr mig inte. För någon månad sen hade jag nog börjat gråta. Jag bryr mig inte alls lika mycket. Det blir som det blir.
Jag har även insett att livet stannar inte såhär. Jag flyttar om ungefär 2 månader och mitt liv kommer få en total förändring. Både på gott och ont. Jag kommer få nya vänner, ny bostad, nya vanor, nya personer att släppa in i mitt liv, ny skola och säkerligen kommer även jag förändras. Men det som känns bra är att jag kommer ha kvar tryggheten här hemma. Jag kan komma hit, hem. Här vars min familj och mina vänner som känner mig bäst kommer befinna sig.
Jag har varit så otroligt rädd att förlora allt jag har här, utan att se alla vinster jag kommer göra. Det är något som jag har haft svårt med länge, se det ljusa i saker och ting.
Det är förövrigt det min tatuering som jag gör nu i juni kommer handla om. Nånting som ska påminna mig att uppskatta saker, se vad jag har, se det ljusa och veta att allt kommer lösa sig vad det än är. Den tatuering kommer bli placerad på min fot fast jag är inte riktigt säker på vad texten ska säga än.
2009 - gone
december 2009
Alanya, Turkiet
finally
Funderade på att färga ljusbrunt hår först men insåg att jag vill vara blond till sommaren. Det känns somrigare och fräschare. Någon som har några invändningar?
Riksgränsen - Rombaksbotn - Narvik
Här kommer ett gäng bilder
Vandringen var grymt jobbigt och kroppen led efteråt. Men Norgetrippen var helt OK ändå.
delete
Varför öppnar man alltid ögonen efteråt. Hur kan man alltid vara så blind för stunden. Hur kunde jag göra som jag gjorde. Ångesten växer och jag vet inte hur jag ska förklara. Det är mycket värre än hur det hade låtit. Det är inte många som vet, egentligen vet ingen helt. Jag tänkte så mycket mer än jag sa. På saker som gav mina handlingar ny innebörd.
Hur kunde jag vara en sån idiot...
Jag ser det nu.
Även om du inte var så mycket mindre idiot själv.
Det såg jag redan då.
Nu ser jag båda våra fel.
