Men det är så värt det ändå.

Igår satt jag och kollade på lite olika utbildningar och som alltid när jag gör det så får jag ångest, ångest över mina betyg. Nu påstår jag inte att mina betyg är kassa men dom är mycket sämre än vad dom hade kunnat vara. Men jag kan inte plugga, jag har varken ork eller koncentrationsförmågan för det. Jag har varit hälften lat, hälften less då det gäller skolan hela 1an och 2an. Jag har inte spenderat många timmar på att plugga men nu i 3an ska det bli ändring på det. Så säger man iofs alltid men nu är det allvar, jag måste få hyfsade betyg för att kunna ta mig in på någon utbildning jag vill gå, för det närmar sig nu.

Men jag tycker att allt det där med att välja skola är så jobbigt, att bestämma sin framtid så tidigt inpå livet. Inte vet väl jag vad jag vill göra när jag är 40+. Jag vet ju inte ens vad jag vill göra nu. Gymnasievalet var något riktigt svårt, det här är ungefär 1000 gånger svårare. Jag har funderat på vad jag vill gå sedan några år tillbaka och jag vet fortfarande inte. Och de utbildningarna jag kollar på skiljer sig väääldigt mycket från varandra, från fastighetsmäklare till polis, psykolog till journalist.
Snart börjar skolan igen och det gör mig ingenting, på nått sätt känns det skönt. Det känns bra att få återgå till vardagen, till rutinerna, till att ta tag i träningen igen och skaffa jobb. Skolan känns inte som något jobbigt nu, jag har bra klass och vi är klara med dom kurserna jag ogillat som mest. Det enda negativa med skolstarten är att sommaren övergår till höst och sen vinter, och att detta beslut om utbildning måste göras. Jag hade velat gå i 3an i sisådär 3 år, bara så jag har mer tid på mig att bestämma min framtid. För just nu är den för nära.