Pappa, hur hade jag klarat mig utan dig?



we'll never be as young as we are tonight

Vi har pratat mycket de senaste dagarna om hur snabbt tiden verkligen går. Känns som nyss jag gick till skolan med Anna och Klas första dagen. Känns som nyss vi satt i röda klassrummet, örnäspojkarna i runda bordet och allt det där. Snart har halva gymnasietiden gått och jag ska ställa mig i bostadskö i annan stad för att flytta igen för att plugga vidare. Helt sjukt när man tänker efter. Det var ju nyss jag hade beslutsångest över vart jag skulle flytta för att gå på gymnasium, hur jävla mycket beslutsångest kommer jag inte ha den här gången då?!

Sen är det lite roligt att tänka på hur klassen såg ut de första veckorna, hur den var uppdelad. Kan ju säga att väldigt mycket förändrades. Även om det är folk i min klass som jag inte säger ett enda ord till under dagarna så älskar jag våran dampklass. Känns redan nu tråkigt att skiljas åt sen, men fatta hur jävla mycket roliga minnen jag kommer ha med så många av dom!


Bild från helgen efter första veckan i skolan då jag, Anton, David och Anna var hos Maja.


I'm bulletproof.

Although I hate to admit it to myself, I wish you were here with me tonight.



behöver en tillflyktsort just nu


make an effort


is it okey to not be okey?




you were my greatest mistake

Grejen är den att till slut orkar man inte bry sig längre. Och sen inser man att man bara lurat sig själv hela tiden. Och till sist blir man bara arg över all bortkastad tid.


jag kan inte prata med dig när du tittar bort



UF-planeringen jag och Emlan skulle ha idag gick inge vidare. Hon skedar med mig inatt, så nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på att ögonen inte är allt för trötta imorgon.


bara för att jag är glad att jag har er


Och för att ni orkar lyssna på allt mitt klagande. Me love you dudes.


inhale, exhale.


förvirrad tjej, hej.



jag ska skratta och le


5 bekännelser

1. När jag var liten var en av mina största drömmar att få vara svart, bo i ett ghetto och ha värsta gangster-pojkvännen som slogs och hade sig. Jag tyckte det verkade vara ett coolt liv, hade nog sett för mycket film. Den drömmen slog aldrig in. Konstigt.
2. Jag hatar när folk snyter sig offentligt. Det värsta är gamla tanter som har en näsduk i fickan som de plockar upp, snyter sig i, lägger tillbaka i fickan. Usch. Jag snyter mig typ aldrig, fastän jag är riktigt förkyld, försöker undvika att göra det för hatar det. Vet inte varför egentligen.
3. När jag var yngre så ville jag ha en apa, jag tjatade på min mamma och pappa i typ ett år. Vi hade ett rum på nedervåningen som vi inte använde till nått speciellt så jag tjatade på dom att vi skulle göra om det så jag kunde ha min apa där. Jag var helt säker på att det skulle gå och att mamma och pappa skulle gå med på det till slut. Men det gjorde dom inte, vilket inte var så konstigt. Efter ett tag så insåg jag nog själv också att det inte hade funkat så bra med ett zoo hemma.
4. Jag har nog haft dom flesta husdjur som finns, vi har till och med haft hönor på gården som knallade omkring lösa på gården då och då (och vi bodde ändå centralt). Jag hade alltid nya idéer om husdjur jag ville ha så hängde mycket på blockets "djuravdelning", släpade med mamma för att kolla på diverse djur som jag ville ha. Sen insåg jag att husdjur är onödiga, förutom min kisse Busan och byrackan Malou som vi har nu. Men alla andra.
5. Jag älskar Håkan Hellström. Inte bara för hans musik utan för vad han symboliserar för mig, vänskap. Hans musik har följt mig i 4 år och då jag började lyssna på honom hade jag dom bästa vännerna man kunde önska sig, vi var nästan främlingar som helt plötsligt blev riktigt tajta. Vi lyssnade alltid på Håkan, hans musik symboliserade sommarn för oss. Det var under den tiden som jag lärde mig vad riktigt vänskap var, vilket är lätt att glömma när man har så mycket ytligt runt om sig. Men han påminner mig.

jag saknar livet som vi hade

Det är läskigt att tänka tillbaka, bara ett år tillbaka ungefär. Det har hänt så sjukt mycket saker sedan dess. Om man tänker på alla kvällar, allt folk, oss tjejer och somrarna i piteå. Det är saker som aldrig kommer tillbaka. Sen Hedskolan och 9A, det känns som att vi när som helst ska in i klassrummet och ha lektion igen. Det har gått mer än ett år nu, men det känns som igår. Fastän man inte träffat varandra på hur länge som helst så känns det ändå som nyss då man väl ses.
Allt har förändrats så, men man ser det bara då man väl är här. Jag saknar våra kvällar som började hos Emma och fortsatte iväg på nån fest med alla oss tjejer. Men vänskaper har brutits och det är inte samma sak längre.
När jag är i Luleå så tänker man som inte på allt det här men när man väl kommer hit så blir allt så tydligt. Jag ångrar hur jag spenderade min sista tid här innan jag flyttade. Jag började toffla och låste in mig med honom, det ångrar jag nu, det var inte värt det. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka, göra om, göra rätt. Jag gick bara och väntade på att det skulle bli augusti, jag glömde ta vara på tiden.
254273_108029899291729_100002541591536_71055_6954881_n_large
Men jag har ett nytt liv nu, som visserligen är lite ivägen för det gamla. Men jag är glad att jag får dela allt det här med min bästa vän, att vi än en gång går igenom förändringarna tillsammans.
Jag är bara glad att jag är fri nu och att jag har hela livet framför mig. Och jag börjar med det i sommar, genom att göra den till den bästa hittills.

jag vet vad som måste göras



Jag måste komma ihåg att inte ge mig själv falska förhoppningar. Verkligheten blir aldrig som man tänkt sig. Hur mycket man än önskar att den blev det. Jag måste sluta tänka, innan jag fastnar helt. Det här är inte likt mig.


and just like that, you disappeared from my mind


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0