Det är läskigt att tänka tillbaka, bara ett år tillbaka ungefär. Det har hänt så sjukt mycket saker sedan dess. Om man tänker på alla kvällar, allt folk, oss tjejer och somrarna i piteå. Det är saker som aldrig kommer tillbaka. Sen Hedskolan och 9A, det känns som att vi när som helst ska in i klassrummet och ha lektion igen. Det har gått mer än ett år nu, men det känns som igår. Fastän man inte träffat varandra på hur länge som helst så känns det ändå som nyss då man väl ses.

Allt har förändrats så, men man ser det bara då man väl är här. Jag saknar våra kvällar som började hos Emma och fortsatte iväg på nån fest med alla oss tjejer. Men vänskaper har brutits och det är inte samma sak längre.

När jag är i Luleå så tänker man som inte på allt det här men när man väl kommer hit så blir allt så tydligt. Jag ångrar hur jag spenderade min sista tid här innan jag flyttade. Jag började toffla och låste in mig med honom, det ångrar jag nu, det var inte värt det. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka, göra om, göra rätt. Jag gick bara och väntade på att det skulle bli augusti, jag glömde ta vara på tiden.

Men jag har ett nytt liv nu, som visserligen är lite ivägen för det gamla. Men jag är glad att jag får dela allt det här med min bästa vän, att vi än en gång går igenom förändringarna tillsammans.

Jag är bara glad att jag är fri nu och att jag har hela livet framför mig. Och jag börjar med det i sommar, genom att göra den till den bästa hittills.