Det är sant. För bara ett år sedan tillbaka hade jag gjort vad som helst för att stå vars jag står idag, varit med om det jag varit med om, lära känna dom jag lärt känna, vara den jag är. Och ändå gnäller man bara nu. Jag tror inte riktigt jag ser hur bra jag har det.

Det har hänt så mycket under det senaste året, otroligt mycket. Människor har kommit och gått. Tider har förändrats, jag har förändrats.

Nu när jag ser tillbaka är jag glad, nöjd på något sätt. Jag har haft det super ändå, även fast man kanske inte såg det då. Jag har lärt känna så otroligt många underbara människor, personer jag aldrig trodde jag skulle ens prata med. Vänner har kommit och gått, man har tappat kontakten med många och fått kontakt med många fler. Men jag är glad för tiden vi haft, minnen är det bästa vi har.

Bara ett år tillbaka, förra vinter känns som ett helt annat liv. Andra människor, annat jag. Underbar tid, ingen jag hade velat ha nu, men den var underbar. Förra sommaren, underbar sommar. Inte som jag vill ha den i år, men ändå underbar.

Jag har aldrig varit den som har haft lätt att få kontakt med tjejer, dom är kluriga. Har alltid haft många killkompisar, det är så än idag. Tjejkompisarna är få men står mig väldigt nära. Dom är en del av mig. Killkompisarna är många fler, vissa ytliga, vissa nära. Jag har tappat kontakten med många som jag varit väldigt nära förut, som jag spenderat många dagar med. Men jag vet ändå på nått sätt att dom finns där, det vet jag. Dom är äkta. Jag älskar er.

Men tider förändras och man måste gå vidare. På vägen förlorar man mycket men vinner så mycket mer. När jag kollar tillbaka så hade jag inte velat ändra mitt liv på något sätt.

Nu ska jag lära mig att uppskatta det jag har, för som sagt... Förr så skulle jag göra vad som helst för att ha det som jag har det idag.

I used to dream about, the life I'm living now.

Tiden går otroligt snabbt, läskigt snabbt.
Snart är det sommar och då flyttar jag ifrån lilla Gällivare. Helt ärligt har jag lite ångest. Jag har ju längtat hur mycket som helst. Men nu börjar verkligheten komma ifatt mig.

Det kommer bli hur skönt som helst men samtidigt jävligt dyrt, jobbigt och så. Jag som knappt orkar städa mitt rum, hur ska jag orka sköta en hel lägenhet. Jag som nästan aldrig orkar göra mat kommer ju svälta ihjäl där borta. Jag kommer aldrig orka gå och handla, kommer inte ha pengar till kläder och sånt. Jag kommer tycka det är jobbigt att hålla ihop hushållet och skolan.
 
Aja, det kommer nog bli annorlunda när jag får mitt eget. Jag kanske till och med kommer tycka det är kul att städa och laga mat, fara och handla och sköta om hela hushållet själv. Hur som helst kommer jag bli tvungen att göra det. Mina föräldrar kommer ju hjälpa till med pengar så den biten löser nog sig.

De senaste dagarna har jag tänkt på det här. Och jag har kommit på en grej, nu när jag flyttar så kommer jag ju inte komma tillbaka, tillbaka hem alltså. Jag kommer ju komma hem, till mami, papi och broder på lov och så men jag kommer ju inte flytta tillbaka. För tror inte jag kommer vilja flytta hem när jag är 19 år och bott själv de senaste 3 åren. Och nu när jag beger mig kommer jag nog bli kvar i Luleå i minst 4 år.

Jag vet, det är mycket tjat om det här men det är det som finns i mina tankar mestadels av tiden nu. Jag längtar så att komma bort från allt.

idag känns livet riktigt bra!

Jag har gett upp nästan allt. Jag har lämnat det mesta bakom mig. Jag blickar framåt nu, så mycket att jag inte riktigt bryr mig om att leva i nuet. Jag vill bara gå vidare. Är less på vars jag står. Jag har låtit allt rinna ut i sanden för att lättare ta mig vidare.

Besviken till 1000

Det är allt jag kan säga, är jävligt besviken. Har varit det ett bra tag nu, men jag har gett upp. Jag har gett upp oss, din och min vänskap. För du säger så jävla mycket men lilla gumman det är bara ord har jag märkt. Jag behöver inte vänner som dig...

waiting on the world to change

...a lot


did u know that?