not afraid
Tidigare har jag varit lite orolig inför flytten ändå. Jag har varit rädd för saknaden som skulle uppstå, förlusterna som skulle ske. Men nu är jag inte orolig längre. Just nu känner jag att allt kommer bara bli bättre. I alla år har det bara blivit till det bättre med tiden så varför skulle detta vara ett undantag.
Jag är inte samma person som jag var förut. Eller jag är samma person men jag tänker annorlunda, jag prioterar nya saker och jag fungerar inte riktigt likadant. Saker jag brydde mig om förut, saker som höll mig tillbaka har ingen betydelse för mig nu och jag känner mig mycket friare.
Jag känner inga mentala spärrar för att gå vidare längre. Jag är inte rädd för förändringar.
hej nostalgi
Nostalgi har aldrig riktigt varit min grej. Men just nu känns den bara härlig. Jag tycker om det jag ser tillbaka på. Det är minnen värda att spara.
Minnen är trots allt bland det bästa vi har...
sommarlov?
Nu har det gått typ 3 veckor av sommarlovet och ungefär 8 återstår. På samma gång som det inte ens känns som att vi har sommarlov så känns det som att vi har haft lov hur länge som helst. Det känns inte som sommar utomhus och man har inte gjort sakerna som man brukar göra på sommaren.
Det känns som att jag fått så otroligt lite gjort, näst intill ingenting. men om jag tänker efter så har det ju bara gått 3 veckor. Men när jag tänker lite till så är det ju bara 8 veckor kvar. Inte för att jag har ångest för att dom 8 veckorna ska ta slut, det har jag faktiskt inte.
Allt kommer bli så nytt och annorlunda. Så jag längtar mer än fruktar. Jag längtar för att få börja på nått nytt, fruktar för att lämna det gamla. Men helt ärligt tror jag det kommer bli grymt. Jag är inte menad för att stå vars jag står idag.
På söndag åker jag ner till Luleå för att gå på en till lägenhetsvisning. Dock är jag kär i denna lägenhet. Den är på varvet och är helt perfekt för mig så jag håller tummarna för att mina föräldrar ska känna samma sak.
Papi har pratat med mäklarn här i Gällivare om att vi ska sälja huset (dom ska flytta till mindre nu när jag drar). Så känns som att allt är igång nu. Det är ju iofs mindre än 8 veckor kvar.
Och en sak... Verkligheten har inte kommit ifatt mig än.
-
life can be hard against us
sommarlov
Första dagen på sommarlovet, början på ett nytt kapitel, slutet på ett annat.
Det känns inte alls som sommarlov, det känns inte ens som sommar. Så sjukt mycket man längtat efter gårdagen, avslutningen, så sjukt mycket man fruktat den. Att skiljas ifrån underbara människor, tappa tryggheten som funnits hos en genom åren.
Jag trodde jag skulle gråta floder igår, det blev långt ifrån det. Jag tror inte jag riktigt fattat det än, att allt är slut nu. Att det inte kommer vara som vanligt till hösten. Att man inte kommer möta alla i klassrummet sen den 23e igen. Jag har nog inte insett det än. Jag trodde jag skulle dö av gråt igår, men det var innan jag kom till blåforell för väl där var det som inget alls. Vi lyssnade, vi sjöng, fick betyg och sa hejdå. Nån enstaka tår kom då jag kramade Isac och Amanda. Men det var allt.
Och gårdagskvällen, avslutningskvällen som man SKA fira. Hade jag inte alls lust att fira, allt kändes jobbigt och jag var inte på rätt humör. Varför vet jag inte.
Nåväl, är på konstigt humör som jag inte riktigt vet hur jag ska förklara. Ska iaf ta och hoppa i duschen nu innan jag ska bege mig iväg med Madelene.
bilder från balen och avslutningen kommer senare idag.
onsdag
Att inte få träffa alla varje dag, skratta tillsammans, skrika åt varandra och bara känna sig trygg i sällskapet. För det gör man verkligen, känner sig trygg med alla. Det känns som om vi är en enda stor familj helt ärligt. Samtidigt som man kan störa sig så innerligt på någon av dom så är dom som ändå där och man älskar dom fastän man vill skjuta saten för tillfället.
Jag kommer till och med sakna skolan. Alla våra tävlingar ner för trapporna, våran köping klass som aldrig kan hålla käften, alla skratt vi delat och alla våra dampiga stunder som blivit väldigt många på senaste tiden. Jag kommer sakna att kliva upp på morgonen och mötas av den där tryggheten man känner.
Den tanken kommer göra mig väldigt känslosam på fredag och jag känner att smink kommer vara väldigt onödigt med tanke på att det bara kommer rinna ner för kinderna.
Man känner varandra så väl. Jag tror inte det kommer bli samma sak med våra nya klasser. För jag älskar sammanhållningen vi har och all närhet vi vågar ge varandra. Det var till stor del därför jag bytte klass, på grund av sammanhållningen och jag tycker att den bara har blivit bättre och bättre. Det finns inte samma uppdelning mellan tjejer och killar som jag var van vid förut.
Men helt ärligt känns det inte ens som att jag gått i någon annan klass. Folk i min nuvarande klass har sagt detsamma.
Jag är jävligt tacksam över den här tiden, de här åren vi haft tillsammans. Och ett extra tack till Isabelle, Emma, Mattias, Isac, Per, Niklas och Pontus för att ni gjort min vardag i skolan lite mindre grå.
Jag har lite svårt att förstå att det är slut, jag har inte insett det än. Känslorna har inte hunnit ifatt mig än.
På kvällen begav jag mig ner på stan med Victor och Victor för att lyssna när Ida och Felicia skulle spela.
Nu är jag hos Victor och vi ska kika film.
pussN
this too shall pass
Men nu känner jag att det försvinner och jag börjar gå tillbaka till mitt känslokalla jag. När jag tjaffsar med någon vill jag bara skratta för att det är löjligt och jag bryr mig inte. För någon månad sen hade jag nog börjat gråta. Jag bryr mig inte alls lika mycket. Det blir som det blir.
Jag har även insett att livet stannar inte såhär. Jag flyttar om ungefär 2 månader och mitt liv kommer få en total förändring. Både på gott och ont. Jag kommer få nya vänner, ny bostad, nya vanor, nya personer att släppa in i mitt liv, ny skola och säkerligen kommer även jag förändras. Men det som känns bra är att jag kommer ha kvar tryggheten här hemma. Jag kan komma hit, hem. Här vars min familj och mina vänner som känner mig bäst kommer befinna sig.
Jag har varit så otroligt rädd att förlora allt jag har här, utan att se alla vinster jag kommer göra. Det är något som jag har haft svårt med länge, se det ljusa i saker och ting.
Det är förövrigt det min tatuering som jag gör nu i juni kommer handla om. Nånting som ska påminna mig att uppskatta saker, se vad jag har, se det ljusa och veta att allt kommer lösa sig vad det än är. Den tatuering kommer bli placerad på min fot fast jag är inte riktigt säker på vad texten ska säga än.
delete
Varför öppnar man alltid ögonen efteråt. Hur kan man alltid vara så blind för stunden. Hur kunde jag göra som jag gjorde. Ångesten växer och jag vet inte hur jag ska förklara. Det är mycket värre än hur det hade låtit. Det är inte många som vet, egentligen vet ingen helt. Jag tänkte så mycket mer än jag sa. På saker som gav mina handlingar ny innebörd.
Hur kunde jag vara en sån idiot...
Jag ser det nu.
Även om du inte var så mycket mindre idiot själv.
Det såg jag redan då.
Nu ser jag båda våra fel.
felanpassad
Håll mig hårt eller släpp mig helt
när solen kommit till vårt land
Jag vill att alla runt om mig inte ska märka, jag vill hålla dom utanför det och lägga ett leende på läpparna för att inte visa. Men det är svårt, svårare än man kan tänka sig. Man har tankar som snurrar runt i skallen 24/7, tankar som bara deppar ner en. Tankar av oro, ångest, saknad, förtvivlan... Inga bra med andra ord.
Det är inte det enda, jag har även haft extremt svårt att koncentrera mig på senaste tiden, därför har skolan känts extra jobbig. Och jag är ännu tröttare än vanligt, därav mitt gnällande.
Det är svårt att förklara, det är svårt att förstå. Jag försöker stänga ute allt men det går inte. Så det är bara att vänta att den här perioden är över, för den tar alltid slut efter ett tag.
Det kallas vårdepression.
våren har kommit till vårt samhälle
take me to the place I love
The place where I always find happiness and joy.
-
Du är min stjärna, glöm aldrig det.
when people you know become people you knew
-
my sweetest friend
Alla skulle behöva en vän som dig.
♥
The stars lean down to kiss you,
And I lie awake I miss you,
Pour me a heavy dose of atmosphere.
Cause I'll doze off safe and soundly,
But I'll miss your arms around me
I'll send a postcard to you dear,
Cause I wish you were here.
you can talk all you want
