onsdag
Sista dagen på hedskolan idag. Känns lite sorligt med tanke på hur många bra minnen man har därifrån med underbara människor. Folk som man genom åren både velat dräpa och krama sönder. Jag tror jag har Sveriges härligaste klass. Även om jag inte har så bra kontakt med alla, men vi som hänger kommer jag sakna så jävla hårt. Kommer gråta floder på avslutningen och säkerligen dagar efter också.
Att inte få träffa alla varje dag, skratta tillsammans, skrika åt varandra och bara känna sig trygg i sällskapet. För det gör man verkligen, känner sig trygg med alla. Det känns som om vi är en enda stor familj helt ärligt. Samtidigt som man kan störa sig så innerligt på någon av dom så är dom som ändå där och man älskar dom fastän man vill skjuta saten för tillfället.
Jag kommer till och med sakna skolan. Alla våra tävlingar ner för trapporna, våran köping klass som aldrig kan hålla käften, alla skratt vi delat och alla våra dampiga stunder som blivit väldigt många på senaste tiden. Jag kommer sakna att kliva upp på morgonen och mötas av den där tryggheten man känner.
Den tanken kommer göra mig väldigt känslosam på fredag och jag känner att smink kommer vara väldigt onödigt med tanke på att det bara kommer rinna ner för kinderna.
Man känner varandra så väl. Jag tror inte det kommer bli samma sak med våra nya klasser. För jag älskar sammanhållningen vi har och all närhet vi vågar ge varandra. Det var till stor del därför jag bytte klass, på grund av sammanhållningen och jag tycker att den bara har blivit bättre och bättre. Det finns inte samma uppdelning mellan tjejer och killar som jag var van vid förut.
Men helt ärligt känns det inte ens som att jag gått i någon annan klass. Folk i min nuvarande klass har sagt detsamma.
Jag är jävligt tacksam över den här tiden, de här åren vi haft tillsammans. Och ett extra tack till Isabelle, Emma, Mattias, Isac, Per, Niklas och Pontus för att ni gjort min vardag i skolan lite mindre grå.
Jag har lite svårt att förstå att det är slut, jag har inte insett det än. Känslorna har inte hunnit ifatt mig än.
På kvällen begav jag mig ner på stan med Victor och Victor för att lyssna när Ida och Felicia skulle spela.
Nu är jag hos Victor och vi ska kika film.
pussN
Att inte få träffa alla varje dag, skratta tillsammans, skrika åt varandra och bara känna sig trygg i sällskapet. För det gör man verkligen, känner sig trygg med alla. Det känns som om vi är en enda stor familj helt ärligt. Samtidigt som man kan störa sig så innerligt på någon av dom så är dom som ändå där och man älskar dom fastän man vill skjuta saten för tillfället.
Jag kommer till och med sakna skolan. Alla våra tävlingar ner för trapporna, våran köping klass som aldrig kan hålla käften, alla skratt vi delat och alla våra dampiga stunder som blivit väldigt många på senaste tiden. Jag kommer sakna att kliva upp på morgonen och mötas av den där tryggheten man känner.
Den tanken kommer göra mig väldigt känslosam på fredag och jag känner att smink kommer vara väldigt onödigt med tanke på att det bara kommer rinna ner för kinderna.
Man känner varandra så väl. Jag tror inte det kommer bli samma sak med våra nya klasser. För jag älskar sammanhållningen vi har och all närhet vi vågar ge varandra. Det var till stor del därför jag bytte klass, på grund av sammanhållningen och jag tycker att den bara har blivit bättre och bättre. Det finns inte samma uppdelning mellan tjejer och killar som jag var van vid förut.
Men helt ärligt känns det inte ens som att jag gått i någon annan klass. Folk i min nuvarande klass har sagt detsamma.
Jag är jävligt tacksam över den här tiden, de här åren vi haft tillsammans. Och ett extra tack till Isabelle, Emma, Mattias, Isac, Per, Niklas och Pontus för att ni gjort min vardag i skolan lite mindre grå.
Jag har lite svårt att förstå att det är slut, jag har inte insett det än. Känslorna har inte hunnit ifatt mig än.
På kvällen begav jag mig ner på stan med Victor och Victor för att lyssna när Ida och Felicia skulle spela.
Nu är jag hos Victor och vi ska kika film.
pussN
Kommentarer
Trackback
