Det är sant. För bara ett år sedan tillbaka hade jag gjort vad som helst för att stå vars jag står idag, varit med om det jag varit med om, lära känna dom jag lärt känna, vara den jag är. Och ändå gnäller man bara nu. Jag tror inte riktigt jag ser hur bra jag har det.

Det har hänt så mycket under det senaste året, otroligt mycket. Människor har kommit och gått. Tider har förändrats, jag har förändrats.

Nu när jag ser tillbaka är jag glad, nöjd på något sätt. Jag har haft det super ändå, även fast man kanske inte såg det då. Jag har lärt känna så otroligt många underbara människor, personer jag aldrig trodde jag skulle ens prata med. Vänner har kommit och gått, man har tappat kontakten med många och fått kontakt med många fler. Men jag är glad för tiden vi haft, minnen är det bästa vi har.

Bara ett år tillbaka, förra vinter känns som ett helt annat liv. Andra människor, annat jag. Underbar tid, ingen jag hade velat ha nu, men den var underbar. Förra sommaren, underbar sommar. Inte som jag vill ha den i år, men ändå underbar.

Jag har aldrig varit den som har haft lätt att få kontakt med tjejer, dom är kluriga. Har alltid haft många killkompisar, det är så än idag. Tjejkompisarna är få men står mig väldigt nära. Dom är en del av mig. Killkompisarna är många fler, vissa ytliga, vissa nära. Jag har tappat kontakten med många som jag varit väldigt nära förut, som jag spenderat många dagar med. Men jag vet ändå på nått sätt att dom finns där, det vet jag. Dom är äkta. Jag älskar er.

Men tider förändras och man måste gå vidare. På vägen förlorar man mycket men vinner så mycket mer. När jag kollar tillbaka så hade jag inte velat ändra mitt liv på något sätt.

Nu ska jag lära mig att uppskatta det jag har, för som sagt... Förr så skulle jag göra vad som helst för att ha det som jag har det idag.