Känner mig mitt i ingenstans. Jag lever inte mitt gamla liv, jag ägnar inte många tankar åt det ens. Jag har inget nytt liv, har inte hunnit bygga upp något än. Jag lever i ingenstans. Inga känslor, massa känslor. Massa skit bakom mig, ingen aning om vad som är framför mig.

Jag försöker att inte tänka så mycket, för allt är bara skit. Jag vill inte till Gällivare, jag vill inte känna all skit. Det är ingen som vet hur jag mår, vad jag går igenom. Det har inget med flytten eller så att göra. Det är djupare än så. Förlora vänner, hålla på tappa en förälder, förlora sitt hem, att inte ha nånstans att bo, att få ta en massa skit av någon som verkligen inte borde ge en det.
Jag försöker att inte känna alls.
Jag är bara less nu.