Tillbaka i Luleå. Tågresan hem som skulle ägnas åt plugg. 0.5% av resan ägnades åt historiebladen. Mer blev det inte.. När jag kom fram till Luleå mötte jag Otto, satt på Max och pratade innan våran buss gick, han är fin.

Men som sagt, var i Gällivare i helgen. Och det är såna här gånger man tänker "varför flyttade jag?!". Men sen kommer man på det igen. Men just för stunden, då känner man att man vill tillbaka. Alla fina människor, all trygghet. Men man uppskattar den mer då man inte har den lika nära som förr, men speciellt också då man bor i Luleå. Kontrasten mellan hur folket är här och hemma i gve är så sjukt stor. Det trodde jag aldrig innan jag flyttade hit, men nu vet jag bättre. Folk är mer äkta hemma, allt är inte lika ytligt. Man vet att folk bryr sig på riktigt, det spelar ingen roll om det gott 2 år, man finns fortfarande kvar på samma ställe för varandra. Det ser jag så mycket tydligare nu och jag uppskattar det mycket mer än förr.

Nu menar jag inte att allt är skit här, jag har lärt känna massa fina människor här♥, men det är bara det att det känns som att man inte får vänner här på samma sätt som dom man har hemma. Här är man typ inte lika brydd att lära känna varandra på riktigt, riktigt.