those dancing days




Nu sitter Madelene på tåget hem till Gällivare och jag sitter i en tom lägenhet.
Gårdagen blev inte riktigt som planerat, men det slutade med att vi var 8 tjejer hos mig, och Otto. Vi satt och
lekte lekar och hade det trevligt.
Sen hände en lite konstig grej:
Sen kom det några till pojkar men strax efter det så skulle vi till Max så då drog alla (eller jag trodde iaf alla drog). Vi sprang omkring och tog alla våra grejer, gick och låste dörren. Vi tog bussen till Max och var där och träffade lite folk ett tag och så. Sen var jag och Madde trötta så vi tog bussen hem för att sussa. Då hade vi varit borta i ungefär 3 timmar. När jag öppnar dörren så är Albins skor det första jag ser och då tänker jag ju att han måste ha glömt dom på nått vänster. Men så går jag in i vardagsrummet och gissa vad jag hittar, jo en viss Albin Widgren sovandes på min madrass. Vilket var en chock för jag trodde att alla hade dragit när vi for. Men inte det, han hade blivit kvar där inne och bestämt sig för att dra av sig byxorna och sockarna och lagt sig och sova. Inte hade han ringt och sagt till nån att han var kvar där, inte hade han heller svarat då hans kompisar ringt honom för att fråga vart han är. Frågan är ju bara vart han var då vi for, för jag såg honom inte där inne. Och själv minns han inte. Lite läskigt. Men men, man fick ett gott skratt innan man gick och la sig iaf.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0